Denna sida är en del av AcadeMedias medarbetarwebb

Kris

×

Vid akut risk för liv eller hälsa – ring alltid först 112.

Krisledning AcadeMedia

Paula Hammerskog
073 334 87 50
Paula.hammerskog@academedia.se

Rutiner vid en kris/allvarlig händelse

  1. Ring din närmaste chef.
  2. Börja dokumentera det som hänt/händer.
  3. Informera AcadeMedias krisledning via telefon, sms eller mail. Försäkra dig om att meddelandet är mottaget.
  4. Samla fakta om händelsen och dokumentera kontinuerligt.
  5. Analysera situationen, till exempel möjliga och troliga händelseförlopp. (Vad kan vi göra själva? Vad behöver vi hjälp med?)
  6. Arbeta tillsammans med segmentets eller AcadeMedias krisledning. AcadeMedias krisledning måste alltid vara informerad.

Oron i omvärlden påverkar även oss

Denna sida är en del av AcadeMedias medarbetarwebb

Kriget i Ukraina, och det förändrade säkerhetsläget i Europa gör att AcadeMedia som organisation ställs inför helt nya frågor. En av de viktigaste, och vanligaste, är hur vi bemöter medarbetare, barn, elever och vuxenstuderande från Ukraina, eller med egna erfarenheter av krig. Andra frågor handlar om skyddsrum, många undrar också vad man ska svara elever som undrar om hur förberedd man som individ behöver vara.

AcadeMedias krisledare, Paula Hammerskog, har under coronapandemin blivit ett bekant namn för många medarbetare och vårdnadshavare och ser just nu sin mailbox fyllas av frågor.

-Risken för att vi ska hamna i ett läge där vi behöver skyddsrum eller stora förråd hemma är enligt alla bedömare mycket liten. Samtidigt känner helt uppenbart många att de vill förbereda sig så att de kan klara sig en tid utan normal samhällsservice, säger hon.

Att tala med barn och unga om svåra saker är skolans medarbetare experter på. Det är dock skillnad på att prata med ett barn som aldrig upplevt ett krig, och ett barn som faktiskt sett dess fasor. Inom vuxenutbildningen har vi också många deltagare som kommer från krigsområden. Sverige fungerar som vanligt, men få är helt opåverkade och några påverkas på ett djupare plan. Malin Bruhn är ledningsansvarig skolpsykolog på AcadeMedia.

-Det absolut viktigaste är att våga ställa frågorna. Bjud in till samtal, men respektera om den du har kontakt med säger ”nej, jag vill inte prata om det här” eller visar på annat sätt att hen inte vill prata.

Bra frågor att ställa är ”jag vet att du kommer från ett land som har varit krig, hur känner du dig nu?” eller ”jag vet att du har varit med om saker tidigare, väcker det här minnen?”. Rädda barnen har bra material om hur man pratar med barn som har erfarenhet av krig och trauma.

-Barn är ofta mer i nuet och kan ibland helt släppa dessa tankar, vuxna har svårare att pausa tankar och känslor. Om man är i kontakt med en vuxen som behöver hjälp att hantera situationen just nu bör man rekommendera primärvården, även olika nättjänster kan hjälpa till, säger Malin Bruhn.

Sveriges Radios program Kropp & Själ använde hela programtiden den 1 mars till att låta lyssnare ringa in och prata med psykologer i studion om sina tankar och känslor. I programmet besvaras många frågor som även vi får.

Ett sätt att förhålla sig till det som sker är att lära sig mer om sådant vi under många årtionden inte ägnat särskilt mycket tankeverksamhet. Som vad man gör om flyglarmet går. Ska man försöka ta sig till närmaste skyddsrum och ta med sig förskolebarn, elever och deltagare dit? Och ska man i förväg ta reda på var skyddsrummet ligger och hur det ser ut där? Några av våra skolor har skyddsrum i källaren, är vi ansvariga för dem?

Förberedelser stillar oro

-Sannolikheten för det ska hända något så stort att vi behöver ta oss till skyddsrum, utan att vi dessförinnan har höjt beredskapen för hela samhället är liten, säger Paula Hammerskog.

-Om det uppstår en situation som gör det farligt att vara ute ska vi alltid i första hand stanna kvar i våra lokaler. Detta för att vi måste säkerställa att vårdnadshavare vet var deras barn är, alla kommer i ett sådant läge att både vilja ha kontakt, och att hämta så fort det är möjligt, säger Paula Hammerskog.

-Om Hesa Fredrik låter utanför övning ska man gå in och sätta på radion, P4 kommer att berätta vad som händer.

Det kommer också en del frågor om hur man som privatperson ska förbereda sig, hur gör man i en situation utan samhällsservice? Det finns många bra källor till information här, inte minst MSB:s broschyr Om krisen eller kriget kommer, som också finns som webbplats.

En som följer råden i MSB:s information är AcadeMedias krisledare.

-Jag är uppvuxen på landet, med föräldrar som var unga under andra världskriget. Jag har så länge jag minns vetat att man alltid ska ett lagom stort lager av mat och dryck som håller sig, man ska ha kontanter, filtar och ljus, tändstickor samt gott om batterier till ficklamporna.

Exakt vad man ska ha, och hur mycket, beror på både hur och var man bor samt på hur många man är.

-Har man mycket plats kan man naturligtvis ha ett lager av mat, dryck och medicin. Samtidigt är det viktigt att inte börja hamstra, då gör vi det mycket svårare för samhället som helhet att fungera. En vanlig rekommendation är att du och ditt hushåll ska klara sig i ungefär en vecka utan att du kan skaffa mat och vatten, samtidigt som du saknar värme och kommunikationsmöjligheter.

-Om det skulle hända är det bra att vara förberedd. Förberedelserna behöver inte vara särskilt omfattande, eller kostsamma. Ett par kassar mat med lång hållbarhet, vatten både att dricka och att laga mat med, ett litet stormkök eller motsvarande för att tillaga mat på, filtar, och en batteridriven radio räcker långt, säger Paula Hammerskog.

Till föräldrarnas råd och MSB:s listor har hon dessutom adderat några saker.

-Analoga saker att sysselsätta sig med. Om den här typen av kriser inträffar blir det rätt snabbt svårt att ladda mobiler, paddor och datorer. En kortlek, sällskapsspel, tryckta böcker, och annat som inte kräver mer stearinljus eller batteridrivna lampor för att kunna användas är bra att ha.