Denna sida är en del av AcadeMedias medarbetarwebb

Utredningen om planering och dimensionering

Denna sida är en del av AcadeMedias medarbetarwebb

Utredningens uppdrag var att föreslå hur utbildning inom bland annat gymnasieskolan och gymnasiesärskolan bättre kan planeras och dimensioneras utifrån regionala och nationella kompetensbehov. Utredningen överlämnades till regeringen i juni 2020.

Regeringens utredare vill reglera antalet platser på gymnasieprogrammen för att på så sätt styra elever mot program inom bristyrken. På så sätt hoppas man få fler att gå utbildningar inom områden där det saknas arbetskraft. Idag väljer alltför få dessa utbildningar.

Huvudproblemet, som är att för få elever väljer utbildningar där det saknas arbetskraft, exempel på sådana är VVS-montörer, undersköterskor och kockar, går dock inte att lösa enbart genom att fler utbildningsplatser skapas. De branscher som inte lyckas attrahera arbetskraft måste själva arbeta med att öka intresset, bland annat genom ett nära samarbete med skolor. Självklart ska gymnasieskolan göra sitt för att motivera fler elever att välja dessa utbildningar (anställningsbarhet och många jobba att välja på är bra argument), att dimensionera gymnasieutbildningar enbart efter arbetsmarknadens behov riskerar dock att öka antalet avhopp vilket ger helt motsatt effekt än den utredaren vill ha.

Att en myndighet beslutar hur många platser som varje enskild gymnasieskola ska erbjuda inom olika program riskerar dessutom att slå ut fristående skolor och därmed ge eleverna färre alternativ att välja på.

Utredaren föreslår omfattande förändringar, här är de i kort sammanfattning:

En prognos ska styra. Skolverket ska analysera behovet av utbildning och ta fram regionala planeringsunderlag om behovet av gymnasial utbildning baserat på bland annat SCB:s statistik, arbetsmarknadsbedömningar, elevunderlag, och utifrån detta skapa en preliminär ram för antalet utbildningsplatser på de olika gymnasieprogrammen.

Att göra prognoser är bra, dock är de just prognoser och därmed osäkra. Fristående aktörer måste kunna starta små, specialiserade utbildningar eller utvidga verksamheten oberoende av regionala prognoser.

Regionala utbudstak fördelas av Skolverket. Efter att kommuner och friskolor beretts möjlighet att lämna synpunkter ska Skolverket besluta om regionala ramar för utbildningsutbudet. Dessa ramar ska gälla för både kommunala och fristående skolor.

Vi behöver stimulera efterfrågan, inte öka byråkratin. Det är dessutom högst tveksamt om Skolverket har den kompetens, som krävs här. Mer byråkrati skapar inte bättre skolor.

Skolinspektionen bestämmer hur många platser friskolor får ha. När Skolverket beslutat om de regionala ramarna ska Skolinspektionen i sin tur besluta om hur många platser olika friskolor som mest får erbjuda per program. Friskolorna har då fått skicka in ansökningar om tillstånd för anordnande av skola eller utvidgat tillstånd. Beslutet ska fattas med hänsyn till samtliga huvudmän i respektive region och platserna ska som utgångspunkt fördelas proportionellt mot antalet platser huvudmannen haft tidigare och vad ramarna ger.

Här finns risk för att man bygger upp höga hinder för att utveckla verksamheter. Det gynnar inte svensk skola.

Skolinspektionen ska bedöma kvalitet och effektivitet. Myndigheten ska kunna godkänna en fristående gymnaiseanordnare även om det den befintliga kapaciteten är tillräcklig. Godkännande får beviljas om friskolan inte har stora anmärkningar eller brister som framkommit vid Skolinspektionens tillsyn och om godkännandet inte påverkar ett effektivt resursutnyttjande i området som friskolan vill starta i. Här finns stora risker för att ineffektiv verksamhet skyddas på bekostnad av ny verksamhet. Att en huvudman inte ska ha stora anmärkningar eller brister är en god ansats, men det krävs ett bättre och tydligare regelverk för kvalitet och vad som definieras som kvalitetsbrist. (För större huvudmän kan det innebära att en enskild skolas problematik hindrar möjlig uppstart av en ny skola).

Ett kompensatoriskt schablonbelopp införs. Hur mycket pengar en skola får för en elev ska i större utsträckning än idag bero på vad eleven hade för meritvärde ifrån grundskolan. För lågpresterande elever är tillskottet 5.000 kr/elev och år och för högpresterande elever är det ett avdrag. Var meritgränserna går för avdrag och tillskott beslutas årligen av Skolverket.

Ett meritbaserat belopp ligger i linje med kunskapsuppdraget och är i grunden bra. Det som är dåligt är att det sker en omfördelning av befintliga resurser på bekostnad av andra elever. Förslaget måste därför utvecklas till att innebära ett resurstillskott, som det ser ut nu kommer många skolor att få svårt att driva verksamheten vidare. Detta drabbar främst skolor dit elever med höga meritvärden söker sig.

 

Innehållsansvarig

Uppdaterad